Från borgerligt håll får Lagen om Anställningsskydd (LAS) ta
mycket skit och ansvar för den höga ungdomsarbetslösheten i landet. Senaste
mätningen visade på en 24%-ig nivå (dec 2011). Det här är givetvis inte OK, än
mindre hållbart! Men är det verkligen LAS som bär skulden??? Jag hävdar att det
INTE är så, utan att problemet ligger i bristen på en arbetsmarknadspolitik som
ger möjlighet till utbildning för att möta behoven…
Vi kan läsa i SvD, 22/2 2012, att de fyra
alliansungdomsförbundens ordföranden målar ut lagen om anställningsskydd som
den främsta orsaken till att ungdomar inte blir anställda. Som fackligt aktiv
vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser sådant.
Hur kan en lag, som värnar om anställningstrygghet och
schysta villkor, vara orsaken till någon form av arbetslöshet? Det är företagen
som anställer och säger upp anställda, lagen gör ingenting annat än dikterar
villkor för hur det ska få gå till, med fokus på trygghet för den som är
anställd! Tanken är att man ska kunna känna sig trygg på sin arbetsplats och
inte oroa sig för att när som helst behöva ta sitt pick och pack och gå när
arbetsgivaren har en dålig dag.
Turordningsreglerna har aldrig hindrat någon från att
anställa varken yngre eller äldre, däremot så motverkar de att min gamla
farbror får sparken utan vidare bara för att han börjar bli lite äldre och
långsammare… Det finns nog ingen som skulle tycka det var schysst att bara
slänga ut min farbror som jobbat hårt i 25 år på företaget och ersätta honom
med nån ny som man kan slita ut!
Nä, rätt ska va rätt… Det
fick vi lära oss både hemma och i skolan och det gäller även i arbetslivet!
Lagen om Anställningsskydd är de anställdas trygghet, inte fiende! Där ligger
varken problemet eller lösningen. Jag hävdar med bestämdhet att lösningen
ligger i rejäla utbildningsinsatser för att möta företagens framtida behov!
Jag var inte ensam om att tycka så här! Min vän Daniel tyckte samma sak och gav svar på tal i samma tidning...
/ en lite trött Terés, som vill både skratta och gråta!