Så här började det för några år sedan...
TORSDAG, APRIL 16, 2009
Anders, Anders, Anders... klipp dig å skaffa ett jobb!
Vad är det för fel på Anders Borg? 11 miljarder ska "satsas" på de arbetslösa... Men snälla du! Det är ju ingen satsning om de arbetslösa måste utnyttja A-kassa och de blå råkar uppfatta det som en ökad kostnad! Självklart blir det en ökad kostnad om arbetslösheten stiger. Med de förändringarna i A-kassan som gjorts så är det fullständigt självklart att det kommer belasta samhället i större utsträckning än innan. Om färre kvalificerar sig för ersättning från A-kassan och dessa dessutom råkar vara de som i större utsträckning faktiskt blir arbetslösa, så är det inte så svår matematik... Nu har vi väl i och för sig fått bevis på att finansministern inte kan addera små tal ens så man kanske inte kan begära så mycket!
Hur kan man sen gå ut med "tips" till de arbetslösa ungdomarna som lyder; Sök många jobb och vänd inte på dygnet..." Snacka om förolämpning! Hans fördomsfulla syn på ungdomar skiner inte bara igenom, den bländar. Ge ungdomarna en riktig chans genom att skapa utbildningstillfällen, speciella åtgärder för unga så de kommer ut i arbetslivet under vettiga förutsättningar! Ge dem framför allt lite cred... Alla ungdomar är inte lika slöa och oengagerade som finansministern förmodligen var i den åldern, för med det uttalandet får man väl anta att han känner andra som han känner sig själv!
Dumb ass!!!
Hur kan man sen gå ut med "tips" till de arbetslösa ungdomarna som lyder; Sök många jobb och vänd inte på dygnet..." Snacka om förolämpning! Hans fördomsfulla syn på ungdomar skiner inte bara igenom, den bländar. Ge ungdomarna en riktig chans genom att skapa utbildningstillfällen, speciella åtgärder för unga så de kommer ut i arbetslivet under vettiga förutsättningar! Ge dem framför allt lite cred... Alla ungdomar är inte lika slöa och oengagerade som finansministern förmodligen var i den åldern, för med det uttalandet får man väl anta att han känner andra som han känner sig själv!
Dumb ass!!!
TISDAG, MARS 10, 2009
Men allvarligt!
Så var vi här igen! Tydligen är det Arbetsförmedlingens jobb att snygga till siffrorna för arbetslöshet till regeringen, kosta vad det kosta vill... Det var en idékonferens i en av kommunerna i Jönköpings län för ett tag sen ang just detta. Jag fick ta del av resutatet och blev tvärilsk! Nedan kan ni läsa insändaren som blev resultatet... Thomas på SEKO ville oxå va med å tycka ;) Det fick han...
Ang Arbetsförmedlingarnas diskussioner kring åtgärder för arbetslösa ungdomar i ”jobb- och utvecklingsgarantin”.
Vi fick ta del av ett dokument från en konferens på en arbetsförmedling i länet, där man hade funderat kring åtgärder/sysselsättning för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa. Vi ser med stor oro hur framtiden för dessa människor kan se ut om det blir verklighet av dessa diskussioner. Framför allt är det ungdomarna vi tänker på eftersom de inte har någon större erfarenhet av arbetsmarknaden och har därför inte heller någon väsentlig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Man har, som vi tolkar det, listat ett antal möjliga ”arbeten” som ingen annan vill göra och detta ska göras inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin. Vi talar alltså inte om avtalsenliga löner här utan det är en lönedumpning som ska ske. Det vi reagerade starkast mot var arbetsuppgifterna.
• Passa barn
• Gå ut med hundar
• Packa matvarukassar
• Hustomte
Detta är några av förslagen… Var ska man börja? För det första så är det en karbonkopia av plusjobben, rent spontant. För det andra; ska man i Sverige utföra ett arbete så måste vi alltid utgå ifrån att det är avtalsenliga löner som gäller. För det tredje; dessa arbetsuppgifter finns idag i vår ordinarie verksamhet. Passar barn gör barnskötare på förskolor runt om i landet dagligen! Gå ut med hunden gör hundstallarna för en rimlig peng åt den som inte har möjlighet att ta hand om sin egen hund på dagtid. Packa matkassen gör butiksbiträdet för en avtalsenlig lön åt den som inte själv klarar av det. Men Hustomte… Vad en sådan gör vet nog ingen!
Det var ordet Hustomte som fick oss att gå i taket fullständigt. Hur kan vi bygga en ung människas självkänsla och egenvärde när vi tilldelar denne ett arbete som hustomte för en betalning som är under all kritik. Här måste vi vara en motkraft i samhället! Vi möter i våra fackliga uppdrag många unga som inte har någon erfarenhet av arbetsmarknaden. De är så glada över att ha ett jobb att de godkänner i princip vilka villkor som helst. Det är upp till oss i arbetarrörelsen att se till att dessa unga inte exploateras av kapitalistiska krafter i samhället. De lokala fackliga organisationerna måste bevaka våra intressen hos Arbetsförmedlingarnas olika forum i länet. Vi vill att våra kamrater är på plats som en motkraft och att vi inte bara är där som ett fackligt alibi.
För att vi ska ha en konkurrenskraftig arbetskraft i länet så krävs det anpassade utbildningsinsatser, inte slavjobb till slavlöner!
Terés
Medlem i Handelsanställdas förbund
Thomas
Medlem i SEKO
Ang Arbetsförmedlingarnas diskussioner kring åtgärder för arbetslösa ungdomar i ”jobb- och utvecklingsgarantin”.
Vi fick ta del av ett dokument från en konferens på en arbetsförmedling i länet, där man hade funderat kring åtgärder/sysselsättning för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa. Vi ser med stor oro hur framtiden för dessa människor kan se ut om det blir verklighet av dessa diskussioner. Framför allt är det ungdomarna vi tänker på eftersom de inte har någon större erfarenhet av arbetsmarknaden och har därför inte heller någon väsentlig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsplatsen. Man har, som vi tolkar det, listat ett antal möjliga ”arbeten” som ingen annan vill göra och detta ska göras inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin. Vi talar alltså inte om avtalsenliga löner här utan det är en lönedumpning som ska ske. Det vi reagerade starkast mot var arbetsuppgifterna.
• Passa barn
• Gå ut med hundar
• Packa matvarukassar
• Hustomte
Detta är några av förslagen… Var ska man börja? För det första så är det en karbonkopia av plusjobben, rent spontant. För det andra; ska man i Sverige utföra ett arbete så måste vi alltid utgå ifrån att det är avtalsenliga löner som gäller. För det tredje; dessa arbetsuppgifter finns idag i vår ordinarie verksamhet. Passar barn gör barnskötare på förskolor runt om i landet dagligen! Gå ut med hunden gör hundstallarna för en rimlig peng åt den som inte har möjlighet att ta hand om sin egen hund på dagtid. Packa matkassen gör butiksbiträdet för en avtalsenlig lön åt den som inte själv klarar av det. Men Hustomte… Vad en sådan gör vet nog ingen!
Det var ordet Hustomte som fick oss att gå i taket fullständigt. Hur kan vi bygga en ung människas självkänsla och egenvärde när vi tilldelar denne ett arbete som hustomte för en betalning som är under all kritik. Här måste vi vara en motkraft i samhället! Vi möter i våra fackliga uppdrag många unga som inte har någon erfarenhet av arbetsmarknaden. De är så glada över att ha ett jobb att de godkänner i princip vilka villkor som helst. Det är upp till oss i arbetarrörelsen att se till att dessa unga inte exploateras av kapitalistiska krafter i samhället. De lokala fackliga organisationerna måste bevaka våra intressen hos Arbetsförmedlingarnas olika forum i länet. Vi vill att våra kamrater är på plats som en motkraft och att vi inte bara är där som ett fackligt alibi.
För att vi ska ha en konkurrenskraftig arbetskraft i länet så krävs det anpassade utbildningsinsatser, inte slavjobb till slavlöner!
Terés
Medlem i Handelsanställdas förbund
Thomas
Medlem i SEKO
TORSDAG, NOVEMBER 13, 2008
Stackars lilla moderattant som har så liten värld!
Förra veckan skrevs det en del i tidningarna om en motion som ett gäng moderater hade fört fram... Den handlade om att barn som går på dagis ( nä, Petra, de har inte lärt sig att det heter förskola!) inte ska vistas där mer än 40 h/v. Och att alla barn ska ha rätt till 5 veckors sammanhängande semester varje sommar. Visst låter det fint? Jag skulle också velat slippa lämna min son på förskolan i 43 h/v när han gick där, det hade ju varit jätteskönt. Inte för att barn mår dåligt på "dagis", de trivs i de allra flesta fall alldeles utmärkt, utan för att det hade inneburit att jag hade träffat honom mer. Dessvärre har jag jobbat för att få mat på bordet och kläder på ungen, så jag har inte kunnat unna mig den lyxen att gå ner så mycket i tid, så jag kunnat hämta mitt barn tidigare! Jag har nämligen 2 timmars pendling varje dag som äter upp en massa tid. Jag har inget val eftersom jag var tvungen att ta det jobb som erbjöds annars blev jag av med A-kassan. Ok... jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb och jag skulle inte vilja jobba 10-19 i butik igen, men det är ingen dans på rosor nu heller.
Den här moderattanten som jag tycker så synd om borde byta liv med en ensamstående, låginkomstagare med barn i förskoleålder... Några veckor skulle nog räcka! När man har så lite perspektiv på livet att man vräker ur sig argument som: "det handlar om att prioritera sin tid" eller "det är upp till varje familj att lösa problemet" eller "de får väl be farmor/mormor om hjälp"... Då blir man lite rädd, men sen tycker jag faktiskt synd om henne. I hennes värld har alla ett eget val när det gäller sin arbetstid.
Realitycheck 1: Det finns de som har två jobb för att ha råd med mat och hyra! I Sverige, på 2000-talet!!! Så låga är de lägsta lönerna så man inte klarar sig om man har barn och är ensamstående.
Realitycheck 2: Föräldrarna jobbar ju 40 h/v! De som jobbar mindre hämtar sina barn tidigare... Ingen som jag känner till är iaf lika snabb som Stålmannen så de hinner hämta på förskolan på två min efter man slutat jobba!
Realitycheck 3: Alla har inte en farmor eller mormor ( varför nämndes inte farfar eller morfar? en liten reflektion bara. Sund syn på jämställdheten, NOT!) som kan ställa upp! De kanske själva jobbar, det finns ingen regel som säger att man måste vara pensionär för att va farmor/mormor än iaf! Eller som i mitt fall, min son har ingen mormor längre eftersom hon har gått bort.
Om man ska göra lagändringar så vill det ju till att det är något som är genomtänkt och framförallt genomförbart! Tänker hon på riktigt göra hårt arbetande mammor och pappor till brottslingar i lagens mening bara för att de jobbar i ett LO-yrke? För det är nämligen där de allra flesta låginkomsttagarna finns. De som sliter för att få vardagsekonomin att gå ihop. De som inte ens vågar drömma om en resa till New York på höstkanten utan måste prioritera mellan mat på bordet eller Hockeyträning för grabben... Jag önskar att de rika i landet kunde byta liv med nån som får kämpa för att få livet att gå ihop, bara för ett år. Då kanske de inser att det finns en rejäl klassklyfta och att alla som är fattiga inte är lata, att man inte alltid har en hel drös med familj runt sig som säkerhetsnät och att man inte ska vara så snabb med att döma hunden efter håren! Om man fick större inflytande på sin arbetsplats och det fanns en större förståelse för familjesituationer hos arbetsgivarna så kanske det hade gjort saken lite enklare för alla tappra föräldrar som tvingas lämna sina barn på förskolan mer än 40 h/v. Om man inte hade 40 h som normal heltidsnorm, så skulle man inte behöva lagstifta om sådana saker, det skulle lösa sig ändå! Jag tror nämligen inte, till skillnad från de som skrev motionen, att föräldrarna har barnen där länge för att det är kul eller för att man inte orkar hämta innan man handlar. Jag tror nämligen att de flesta tänker som jag! Jag skyndar mig till fritids varje dag för att jag längtar efter mitt barn och för att jag gärna träffar honom några timmar innan han ska sova. Jag vet att de flesta har lika dåligt samvete som jag för att de träffar sina barn för lite när de är små...
Det var det jag hade på hjärtat idag!
Den här moderattanten som jag tycker så synd om borde byta liv med en ensamstående, låginkomstagare med barn i förskoleålder... Några veckor skulle nog räcka! När man har så lite perspektiv på livet att man vräker ur sig argument som: "det handlar om att prioritera sin tid" eller "det är upp till varje familj att lösa problemet" eller "de får väl be farmor/mormor om hjälp"... Då blir man lite rädd, men sen tycker jag faktiskt synd om henne. I hennes värld har alla ett eget val när det gäller sin arbetstid.
Realitycheck 1: Det finns de som har två jobb för att ha råd med mat och hyra! I Sverige, på 2000-talet!!! Så låga är de lägsta lönerna så man inte klarar sig om man har barn och är ensamstående.
Realitycheck 2: Föräldrarna jobbar ju 40 h/v! De som jobbar mindre hämtar sina barn tidigare... Ingen som jag känner till är iaf lika snabb som Stålmannen så de hinner hämta på förskolan på två min efter man slutat jobba!
Realitycheck 3: Alla har inte en farmor eller mormor ( varför nämndes inte farfar eller morfar? en liten reflektion bara. Sund syn på jämställdheten, NOT!) som kan ställa upp! De kanske själva jobbar, det finns ingen regel som säger att man måste vara pensionär för att va farmor/mormor än iaf! Eller som i mitt fall, min son har ingen mormor längre eftersom hon har gått bort.
Om man ska göra lagändringar så vill det ju till att det är något som är genomtänkt och framförallt genomförbart! Tänker hon på riktigt göra hårt arbetande mammor och pappor till brottslingar i lagens mening bara för att de jobbar i ett LO-yrke? För det är nämligen där de allra flesta låginkomsttagarna finns. De som sliter för att få vardagsekonomin att gå ihop. De som inte ens vågar drömma om en resa till New York på höstkanten utan måste prioritera mellan mat på bordet eller Hockeyträning för grabben... Jag önskar att de rika i landet kunde byta liv med nån som får kämpa för att få livet att gå ihop, bara för ett år. Då kanske de inser att det finns en rejäl klassklyfta och att alla som är fattiga inte är lata, att man inte alltid har en hel drös med familj runt sig som säkerhetsnät och att man inte ska vara så snabb med att döma hunden efter håren! Om man fick större inflytande på sin arbetsplats och det fanns en större förståelse för familjesituationer hos arbetsgivarna så kanske det hade gjort saken lite enklare för alla tappra föräldrar som tvingas lämna sina barn på förskolan mer än 40 h/v. Om man inte hade 40 h som normal heltidsnorm, så skulle man inte behöva lagstifta om sådana saker, det skulle lösa sig ändå! Jag tror nämligen inte, till skillnad från de som skrev motionen, att föräldrarna har barnen där länge för att det är kul eller för att man inte orkar hämta innan man handlar. Jag tror nämligen att de flesta tänker som jag! Jag skyndar mig till fritids varje dag för att jag längtar efter mitt barn och för att jag gärna träffar honom några timmar innan han ska sova. Jag vet att de flesta har lika dåligt samvete som jag för att de träffar sina barn för lite när de är små...
Det var det jag hade på hjärtat idag!
Over and out!
TORSDAG, SEPTEMBER 04, 2008
Mer saker som gör mig förbannad!
Jag blir förbannad på systemet som säger till Försäkringskassan att det minsann inte är nån sjukdom att vara gravid! Nä, det kan väl stämma men det är väl ändå inte så att bara för att man är gravid så kan man inte va sjuk??? Om man av graviditetsbesvär inte kan jobba så ska man mer eller mindre skylla sig själv!
Jag vet att det funkar så eftersom jag fick slåss med knytnävarna mot FK när jag var gravid! Jag hade så kraftiga foglossningar att jag fick använda kryckor för att överhuvudtaget kunna ta mig fram, jag fick sen allvarliga förvärkar så doktorn ordinerade absolut vila. Sängläge alltså! Det ville inte FK godta heller. Min arbetsgivare fick skriva ett intyg att jag omöjligt kunde arbeta i det tillståndet och att arbetsplatsen inte kunde anpassas i den graden att jag kunde arbeta. Lite svårt att jobba ensam i en kiosk när man måste ligga ner... Extremt svårt att packa upp varor när man inte kan röra sig utan att gråta av smärta! Tillslut när jag hade fått intyg både från jobbet och min läkare så fick jag personligen visa upp mig på FK-kontoret och bevisa att jag faktiskt hade ont... Man blir ju mörkrädd vad lite tilltro det finns till folk. Jag blev tillslut sjukskriven men de hotade med hembesök. Fine! Kom ni, men räkna inte med att jag kan komma och öppna dörren, JAG KAN JU INTE GÅÅÅÅ!!!
När jag väl skulle föda så blev det inte som jag tänkt, det blir det ju sällan men jag hade aldrig trott att jag skulle bli så kraftigt diskriminerad i landet Sverige som jag blev!
Jag blev nämligen kejsarsnittad. Detta pga hotande syrebrist hos barnet. Jag hade liksom inget val, det var ett sk. akut snitt. Sonen som kom ut var lite lätt blå och het slapp... Vi fick ligga kvar för observation i fyra dagar. Mig brydde de sig inte om så mycket, de skar stort och igenom en del muskler eftersom det blev väldigt bråttom. Efter fyra traumatiska dygn och vi äntligen åka hem. vid doktorns utskrivningssamtal fick jag veta att under 8 veckor framöver så måste jag ta det väldigt lugnt och inte bära matkassar, inte tvätta, helst inte bära min son heller eftersom han vägde 3600 g och det var egentligen för mycket. Ok, tänkte jag, då blir jag väl sjukskriven och min man får helt enkelt ta ut föräldradagar för att vara hemma och hjälpa till. Men se den gubben gick inte! "-föda barn är ingen sjukdom så du får plocka från föräldrapenningen... din man kan väl ta semester och hjälpa dig hemma för det är ju inte så bra om du håller på å städar och fixar. Du ska ju vila!"
Här nånstans började jag bli förbannad... Hur fan tänkte de nu? Jag får inte anstränga mig men jag får inte vara sjukskriven. Om jag hade varit man så hade de aldrig resonerat på det viset! Om en karl gör en större bukoperation så blir han sjukskriven bums och utan knot. Om en kvinna som inte är gravid opererar bort tex blindtarmen så blir hon sjukskriven. Är det skillnad på när i livet man sprättar upp magen? Är jag helt plötsligt inte en vanlig människa, när jag är gravid eller nyss fött barn, längre? Kommer jag inte ha lika ont eller läker mitt operationssår fortare än andras? Tydligen så är barnafödande kvinnor inte lika mycket värda som andra medborgare i det här landet... Mycket märkligt!
Nu ska jag sluta gnälla och göra nåt vettigt med min dag.
Jag vet att det funkar så eftersom jag fick slåss med knytnävarna mot FK när jag var gravid! Jag hade så kraftiga foglossningar att jag fick använda kryckor för att överhuvudtaget kunna ta mig fram, jag fick sen allvarliga förvärkar så doktorn ordinerade absolut vila. Sängläge alltså! Det ville inte FK godta heller. Min arbetsgivare fick skriva ett intyg att jag omöjligt kunde arbeta i det tillståndet och att arbetsplatsen inte kunde anpassas i den graden att jag kunde arbeta. Lite svårt att jobba ensam i en kiosk när man måste ligga ner... Extremt svårt att packa upp varor när man inte kan röra sig utan att gråta av smärta! Tillslut när jag hade fått intyg både från jobbet och min läkare så fick jag personligen visa upp mig på FK-kontoret och bevisa att jag faktiskt hade ont... Man blir ju mörkrädd vad lite tilltro det finns till folk. Jag blev tillslut sjukskriven men de hotade med hembesök. Fine! Kom ni, men räkna inte med att jag kan komma och öppna dörren, JAG KAN JU INTE GÅÅÅÅ!!!
När jag väl skulle föda så blev det inte som jag tänkt, det blir det ju sällan men jag hade aldrig trott att jag skulle bli så kraftigt diskriminerad i landet Sverige som jag blev!
Jag blev nämligen kejsarsnittad. Detta pga hotande syrebrist hos barnet. Jag hade liksom inget val, det var ett sk. akut snitt. Sonen som kom ut var lite lätt blå och het slapp... Vi fick ligga kvar för observation i fyra dagar. Mig brydde de sig inte om så mycket, de skar stort och igenom en del muskler eftersom det blev väldigt bråttom. Efter fyra traumatiska dygn och vi äntligen åka hem. vid doktorns utskrivningssamtal fick jag veta att under 8 veckor framöver så måste jag ta det väldigt lugnt och inte bära matkassar, inte tvätta, helst inte bära min son heller eftersom han vägde 3600 g och det var egentligen för mycket. Ok, tänkte jag, då blir jag väl sjukskriven och min man får helt enkelt ta ut föräldradagar för att vara hemma och hjälpa till. Men se den gubben gick inte! "-föda barn är ingen sjukdom så du får plocka från föräldrapenningen... din man kan väl ta semester och hjälpa dig hemma för det är ju inte så bra om du håller på å städar och fixar. Du ska ju vila!"
Här nånstans började jag bli förbannad... Hur fan tänkte de nu? Jag får inte anstränga mig men jag får inte vara sjukskriven. Om jag hade varit man så hade de aldrig resonerat på det viset! Om en karl gör en större bukoperation så blir han sjukskriven bums och utan knot. Om en kvinna som inte är gravid opererar bort tex blindtarmen så blir hon sjukskriven. Är det skillnad på när i livet man sprättar upp magen? Är jag helt plötsligt inte en vanlig människa, när jag är gravid eller nyss fött barn, längre? Kommer jag inte ha lika ont eller läker mitt operationssår fortare än andras? Tydligen så är barnafödande kvinnor inte lika mycket värda som andra medborgare i det här landet... Mycket märkligt!
Nu ska jag sluta gnälla och göra nåt vettigt med min dag.
TISDAG, SEPTEMBER 02, 2008
Jag blir så förbannad på Björklund och hans vänner...
Nationella prov i åk 3! Allvarligt talat!!! Jag trodde det var ett skämt när vi skulle uttala oss om det i vår kommundelsnämnd. För mig är det helt självklart att barn ska ha en trygg, lugn, inspirerande och lärande miljö när man går i skolan. Framför allt i de yngre åren. Utvecklingsnivån kan skilja avsevärt när man är 9 år. Den del barn i min sons klass läser redan utan problem medan andra knappt kan räkna till tio. Nu går han bara i förskoleklass än men ändå. Jag blir äcklad av den moderatledda regeringens otroliga ambition av att stoppa in folk i fack och betygssätta dem.
"-jaså lilla Kalle, klarade du inte nationella provet i 3.an? Jaha, då blir det sopåkare av dig. Ingen högre utbildning här inte! Sverige behöver fler i kategorin "arbetarklass", in med dig i ledet bara..." "- Men se där... Lisa är ju riktigt skarp på att stava och räkna. Läkarkön är till höger!"
Sen påstår de att nationella proven ska användas för att utvärdera vilka som behöver extra stöd... Eller hur! Har de aldrig varit i en skola? Alla som minns sin skolgång minns oxå hur det gick till på rasterna efter större prov. Man sorterades in i fack, de som fick högst betyg, de som är i gråzonen mittemellan och de loosers som fick underkänt. Inte av lärarna nu alltså utan denna sortering skedde i klassen av eleverna själva. Det var här den mesta mobbningen pågick! Men då jag gick i skolan hette det att man fick tåla lite skämt!
Jag råkade tillhöra gråzonen mittemellan, vi som fick skit av de bättre för att vi var sämre än dem och skit från de som fick underkänt för att vi trodde att vi va nåt. Inte en optimal position. De som fick underkänt, som oftast hade extra stöd sen innan, hade vid det här laget så lågt självförtoende att det inte hjälpte att de fick gå i Specklass... Man var märkt för livet om man inte från början fick godkänt. det blev så tydligt när jag för 5 år sen hade en återträff med min gamla högstadieklass. Tänk "Klassträffen" med Björn Kjellman. Det förväntades att jag, som inte var så skarp i skolan, skulle va en grå mus som jobbade på Konsum. Så djupt rotade är klassklyftorna! De som hade välbärgade föräldrar skulle ha läst ett antal terminer på universitet och rest en del i världen. Det var nästan komiskt att se samtidigt som det mest var sorgligt. Sorgligt att man i så unga år har en uppfattning om vem som är bättre eller sämre än en själv. Hetsen kring betyg är helt absurd och jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att föra samtal med barn och deras föräldrar om hur barnet i fråga ligger till i skolan än att utsätta dem för den stress ett nationellt prov innebär.
Idag har vi redan utvecklingssamtal där man går igenom hur läraren upplever att eleven tar till sig ämnena i skolan. Redan på förskolenivå så får man som förälder indikationer på hur barnet ligger till i utvecklingen. Där för man en samtal med ansvarig pedagog om hur man gemensamt ska arbeta för att barnet ska klara framtida utmaningar... D.v.s. vi har redan idag ett system där man upptäcker problem i tid. I alla fall på de förskolor som det finns tillräckliga resurser. I stället för att lägga all skuld på barnet och straffa det med mer prov och betyg så kanske man skulle se över prioriteringarna i kommunerna och lägga mer pengar och resurser i ett tidigare skede, redan i förskolan, för att slippa problemen med otillräckliga kunskapsnivåer när eleven slutar nian och det mer eller mindre är för sent.
Jag fick på nämndmötet höra att det är ett stort problem att lärarna inte vet hur eleverna ligger till i 3.an. Hur är detta möjligt när man kontinueligt har utvecklingssamtal från det att barnet är runt ett år och då börjar förskolan??? Dessa uppgifter lämnas sedan över till skolan och läraren som tar över. Nationella proven skulle i det resonemanget vara till för läraren. Men räcker det inte med att ha ett prov där man mäter eleven mot sina klasskompisar, måste man nödvändigt mäta lilla Kalle med resten av landet. Tänk vilken press det blir för denna lilla individ! Han är då inte bara sämst i klassen utan får papper på att han nu även är sämst i hela landet kanske... Är det ett bra sätt att höja studiemotivationen? Är det så vi jobbar aktivt för att motverka mobbning? Är det så vi skapar en trygg och stabil inlärningsmiljö för våra barn som en dag ska bygga landet? Nä! Skäms, Björklund, för att du monterar ner vår skola och barnomsorg! De senaste dagarna har tidingar, radio och TV gett en entydig bild av var folks allmänna uppfattning är i dessa frågor, och de stämmer inte alls med regeringens.
Jag blir så förbannad på den moderatledda regeringen att jag bara måste få spy ur mig lite galla!
The bitch is back! (Nu jävlar ska det kampanjas för att få tillbaka rösterna till 2010...)
"-jaså lilla Kalle, klarade du inte nationella provet i 3.an? Jaha, då blir det sopåkare av dig. Ingen högre utbildning här inte! Sverige behöver fler i kategorin "arbetarklass", in med dig i ledet bara..." "- Men se där... Lisa är ju riktigt skarp på att stava och räkna. Läkarkön är till höger!"
Sen påstår de att nationella proven ska användas för att utvärdera vilka som behöver extra stöd... Eller hur! Har de aldrig varit i en skola? Alla som minns sin skolgång minns oxå hur det gick till på rasterna efter större prov. Man sorterades in i fack, de som fick högst betyg, de som är i gråzonen mittemellan och de loosers som fick underkänt. Inte av lärarna nu alltså utan denna sortering skedde i klassen av eleverna själva. Det var här den mesta mobbningen pågick! Men då jag gick i skolan hette det att man fick tåla lite skämt!
Jag råkade tillhöra gråzonen mittemellan, vi som fick skit av de bättre för att vi var sämre än dem och skit från de som fick underkänt för att vi trodde att vi va nåt. Inte en optimal position. De som fick underkänt, som oftast hade extra stöd sen innan, hade vid det här laget så lågt självförtoende att det inte hjälpte att de fick gå i Specklass... Man var märkt för livet om man inte från början fick godkänt. det blev så tydligt när jag för 5 år sen hade en återträff med min gamla högstadieklass. Tänk "Klassträffen" med Björn Kjellman. Det förväntades att jag, som inte var så skarp i skolan, skulle va en grå mus som jobbade på Konsum. Så djupt rotade är klassklyftorna! De som hade välbärgade föräldrar skulle ha läst ett antal terminer på universitet och rest en del i världen. Det var nästan komiskt att se samtidigt som det mest var sorgligt. Sorgligt att man i så unga år har en uppfattning om vem som är bättre eller sämre än en själv. Hetsen kring betyg är helt absurd och jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att föra samtal med barn och deras föräldrar om hur barnet i fråga ligger till i skolan än att utsätta dem för den stress ett nationellt prov innebär.
Idag har vi redan utvecklingssamtal där man går igenom hur läraren upplever att eleven tar till sig ämnena i skolan. Redan på förskolenivå så får man som förälder indikationer på hur barnet ligger till i utvecklingen. Där för man en samtal med ansvarig pedagog om hur man gemensamt ska arbeta för att barnet ska klara framtida utmaningar... D.v.s. vi har redan idag ett system där man upptäcker problem i tid. I alla fall på de förskolor som det finns tillräckliga resurser. I stället för att lägga all skuld på barnet och straffa det med mer prov och betyg så kanske man skulle se över prioriteringarna i kommunerna och lägga mer pengar och resurser i ett tidigare skede, redan i förskolan, för att slippa problemen med otillräckliga kunskapsnivåer när eleven slutar nian och det mer eller mindre är för sent.
Jag fick på nämndmötet höra att det är ett stort problem att lärarna inte vet hur eleverna ligger till i 3.an. Hur är detta möjligt när man kontinueligt har utvecklingssamtal från det att barnet är runt ett år och då börjar förskolan??? Dessa uppgifter lämnas sedan över till skolan och läraren som tar över. Nationella proven skulle i det resonemanget vara till för läraren. Men räcker det inte med att ha ett prov där man mäter eleven mot sina klasskompisar, måste man nödvändigt mäta lilla Kalle med resten av landet. Tänk vilken press det blir för denna lilla individ! Han är då inte bara sämst i klassen utan får papper på att han nu även är sämst i hela landet kanske... Är det ett bra sätt att höja studiemotivationen? Är det så vi jobbar aktivt för att motverka mobbning? Är det så vi skapar en trygg och stabil inlärningsmiljö för våra barn som en dag ska bygga landet? Nä! Skäms, Björklund, för att du monterar ner vår skola och barnomsorg! De senaste dagarna har tidingar, radio och TV gett en entydig bild av var folks allmänna uppfattning är i dessa frågor, och de stämmer inte alls med regeringens.
Jag blir så förbannad på den moderatledda regeringen att jag bara måste få spy ur mig lite galla!
The bitch is back! (Nu jävlar ska det kampanjas för att få tillbaka rösterna till 2010...)
FREDAG, OKTOBER 19, 2007
Skulle ju skärpa mig... Eeehhh...
Jaha, det gick ju inte så bra... Har inte alls funnit tid att skriva om ditt och datt som tidigare utlovat. Jag har jobbat stenhårt med att få livet att gå ihop senaste tiden. Ibland snurrar allt så fort att man inte hinner leva liksom. Därför åker jag och Kärleken till Tunisien om två dar. Åh, vad jag längtar! Det ska bli fantastiskt härligt...
Har den senaste tiden ägnat mig åt att försöka väcka intresset för tvärfackliga studier hos de 30 fackförbundsavdelningarna i mitt distrikt. Det är en svår nöt att knäcka kan jag lova! Att det ska va så svårt för vissa att förstå nyttan med tvärfacklighet. Jag menar man är ju inte starkare än sin svagaste länk. Så är det ju! Även LO-familjen måste tänka så. Iofs inte bara när det gäller studier utan inom alla områden. Jag blir så förbannad när vissa företrädare tycker att deras förbund är så bra och minsann klarar sig själva så de inte behöver ta någon hänsyn till mindre förbund i familjen. Hur ska de små fixa en avtalsrörelse tex eller grundläggande medlemsutbildningar om de större inte är med på tåget? Det funkar inte. Hela den fackliga tanken bygger ju på att vi är många och eniga så därför kan vi vara starka i en förhandlingssituation... Jag tycker inte att nåt förbund har råd att vara snikna och "egna" i dagens läge. Är det nån gång vi ska stå enade så är det väl nu!! Jag kommer aldrig att ge mig på den punkten.
Må väl och håll kampen vid liv! Och glöm för allt i världen inte att köra försiktigt ;)
/T
Har den senaste tiden ägnat mig åt att försöka väcka intresset för tvärfackliga studier hos de 30 fackförbundsavdelningarna i mitt distrikt. Det är en svår nöt att knäcka kan jag lova! Att det ska va så svårt för vissa att förstå nyttan med tvärfacklighet. Jag menar man är ju inte starkare än sin svagaste länk. Så är det ju! Även LO-familjen måste tänka så. Iofs inte bara när det gäller studier utan inom alla områden. Jag blir så förbannad när vissa företrädare tycker att deras förbund är så bra och minsann klarar sig själva så de inte behöver ta någon hänsyn till mindre förbund i familjen. Hur ska de små fixa en avtalsrörelse tex eller grundläggande medlemsutbildningar om de större inte är med på tåget? Det funkar inte. Hela den fackliga tanken bygger ju på att vi är många och eniga så därför kan vi vara starka i en förhandlingssituation... Jag tycker inte att nåt förbund har råd att vara snikna och "egna" i dagens läge. Är det nån gång vi ska stå enade så är det väl nu!! Jag kommer aldrig att ge mig på den punkten.
Må väl och håll kampen vid liv! Och glöm för allt i världen inte att köra försiktigt ;)
/T
FREDAG, JUNI 08, 2007
Tänk så patetiska vi svenskar är....
Jag tycker det är pinsamt att vi behöver ha en tv-sänd gala för att skänka pengar till välgörande ändamål... Jag tänker på Astrid Lindgrens barnbygala som sänds i tv i skrivande stund... Ett ganska självklart ändamål att skänka pengar kan man tycka men ändå behöver man lotta ut bilar för att folk ska skänka pengar. tänk om man istället sa att nu har Opel skänkt pengar motsvarande 5 bilar istället för att dela ut dem bland giriga svenskar. Skulle inte det dra in mer pengar? Man börjar ju fundera hur det är ställt. Man gör TV-underhållning av U-länders misär.
Om man skulle ta hälften av tillgångarna från de 4 rikaste i världen och fördela det över världens befolkning så skulle alla få mat, vatten, sjukvård, tandvård - GRATIS! Vi snackar även du och jag i sverige skulle få del av kakan. Det är ju helt sjukt! Hälften av tillgångarna från 4 pers skulle räcka till alla...
Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är bra att man samlar in pengar till SOS Barnbyar men jag tycker bara att det är märkligt att vi inte kan göra det utan att få nåt tillbaka. Jag tycker bara att man kan göra nåt till vardags. Också! Jag fick ett litet ryck, nu ska jag sluta skriva innan jag tappar tråden!
Peace & love!
/T
Om man skulle ta hälften av tillgångarna från de 4 rikaste i världen och fördela det över världens befolkning så skulle alla få mat, vatten, sjukvård, tandvård - GRATIS! Vi snackar även du och jag i sverige skulle få del av kakan. Det är ju helt sjukt! Hälften av tillgångarna från 4 pers skulle räcka till alla...
Missförstå mig rätt nu, jag tycker det är bra att man samlar in pengar till SOS Barnbyar men jag tycker bara att det är märkligt att vi inte kan göra det utan att få nåt tillbaka. Jag tycker bara att man kan göra nåt till vardags. Också! Jag fick ett litet ryck, nu ska jag sluta skriva innan jag tappar tråden!
Peace & love!
/T
SÖNDAG, FEBRUARI 04, 2007
Talet... inte riktigt klart men typ...
Kamrater!
Det är bistra tider nu. Nu måste vi hålla ihop! Ta ett steg in i våra fackliga organisationer och engagera oss ÄNNU mer. Det vår nya regering fruktar mest är en stark fackföreningsrörelse. Det har de visat med stor tydlighet!
Vi måste anstränga oss lite extra nu och se till att utbilda alla våra medlemmar så att ALLA förstår vikten av att vara medlem i facket. Våra företrädare förstod det hör för 120 år sen och det är på tiden att vi vaknar och inser det själva också! Kunskap är makt! Men makten ska enligt vår nya regering endast vara till för de rika och inte för folket!
Vi behöver en hög A-kassa dels för att behålla stabiliteten i samhället men oockså för att vi inte ska börja konkurrera med våra löner.
Den som har ett jobb ska inte behöva oroa sig för att någon som är arbetslös ska komma och ta dennes lön till en lägre lön. Den som är arbetslös ska inte behöva bryta det fackliga löftet och sälja sig till en lägre lön än vad kollektivavtalet säger. Det är det här det handlar om! Jag är stolt över våra svenska kollektivavtal! Vi har kämpat väldigt hårt för att komma dit vi är idag.
Jag köper inte att det skulle bli bättre om folk blir fattigare.Jag köper inte att folk blir "mer motiverade" om man kapar dem vid fotknölarna. Med det nya förslaget kommer många i min bransch inte ens att kvalificera sig för att få A-kassa. De kommer stå HELT utanför! Det är inte OK!!
Om man inte har några pengar så sutar man att konsumera. Om folk slutar köpa varorna i butikerna så får inte företagen in några pengar. Om företagen inte får in pengar så måste de säga upp personal och då blir ännu fler arbetslösa som inte kan handla något och vi är inne i en neråtgående spiral... Det är ju enkel logik!!!
Det är vi, vardagskonsumenter, som håller igång Sverige! Det är vi som är Sveriges ryggrad! Glöm inte det!! Glöm inte heller att tillsammans är vi starka!
Sen kommer jag att avsluta med nåt slagkraftigt och ideologiskt... Det kommer när jag väl står i talarstolen... hoppas jag
Kram och hej så länge!
Det är bistra tider nu. Nu måste vi hålla ihop! Ta ett steg in i våra fackliga organisationer och engagera oss ÄNNU mer. Det vår nya regering fruktar mest är en stark fackföreningsrörelse. Det har de visat med stor tydlighet!
Vi måste anstränga oss lite extra nu och se till att utbilda alla våra medlemmar så att ALLA förstår vikten av att vara medlem i facket. Våra företrädare förstod det hör för 120 år sen och det är på tiden att vi vaknar och inser det själva också! Kunskap är makt! Men makten ska enligt vår nya regering endast vara till för de rika och inte för folket!
Vi behöver en hög A-kassa dels för att behålla stabiliteten i samhället men oockså för att vi inte ska börja konkurrera med våra löner.
Den som har ett jobb ska inte behöva oroa sig för att någon som är arbetslös ska komma och ta dennes lön till en lägre lön. Den som är arbetslös ska inte behöva bryta det fackliga löftet och sälja sig till en lägre lön än vad kollektivavtalet säger. Det är det här det handlar om! Jag är stolt över våra svenska kollektivavtal! Vi har kämpat väldigt hårt för att komma dit vi är idag.
Jag köper inte att det skulle bli bättre om folk blir fattigare.Jag köper inte att folk blir "mer motiverade" om man kapar dem vid fotknölarna. Med det nya förslaget kommer många i min bransch inte ens att kvalificera sig för att få A-kassa. De kommer stå HELT utanför! Det är inte OK!!
Om man inte har några pengar så sutar man att konsumera. Om folk slutar köpa varorna i butikerna så får inte företagen in några pengar. Om företagen inte får in pengar så måste de säga upp personal och då blir ännu fler arbetslösa som inte kan handla något och vi är inne i en neråtgående spiral... Det är ju enkel logik!!!
Det är vi, vardagskonsumenter, som håller igång Sverige! Det är vi som är Sveriges ryggrad! Glöm inte det!! Glöm inte heller att tillsammans är vi starka!
Sen kommer jag att avsluta med nåt slagkraftigt och ideologiskt... Det kommer när jag väl står i talarstolen... hoppas jag
Kram och hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar